World AIDS Day

På grund av att det är internationella aidsdagen imorgon kommer min blogg att byta färg och få färgen röd istället, och en vecka framåt. För jag tycker inte att det räcker med bara en enda dag för att upplysa om aids och hiv. Tycker att det aidsdagen borde bli aidsveckan eller aidsmånaden. Bröstcancern har tex fått en hel månad och fått en hel del publicitet i tidningarna. Till och med globen förvandlades till en jättestor rosa bröst. Skit bra. Absolut. Om bara aids och hiv kunde få samma utrymme hade det varit superbra.

Allt börjar med en kopp te.

Jag är verkligen inte morgonmänniska. Det tar typ en timme för min kropp att vakna ordentligt, efter att jag har stigit upp ur sängen. Oftast sker det i samband med att jag häller i mig en stor kopp te. Då menar jag stor. Då känner jag att jag börjar vakna till lite. Innan jag får i mig te, så har jag mer eller mindre autopiloten på. Man har ju nu skaffat sig en massa rutiner som man utför på morgonen, så då slipper man att tänka så mycket. Utan allt går på automatik. Vilket är ganska skönt, för jag orkar inte tänka så mycket på morgonen. Nu ska jag gå och lägga mig, för jag ska upp tidigt imorgon.

Snart är det ju helg. Fan va jag längtar efter helgen. Den vecka har varit hur jobbig som helst, trots att jag hade enbart tre schemalagda föreläsningar. Kanske tur det, annars vet jag inte hur jag hade orkat. Fram till jul har vi en hel del att göra i skolan. Så man hinner inte med andra saker man hade velat göra istället. Visst tycker jag om att plugga, för att det är så stimulerande med kunskap, men man vill ju ändå göra andra saker. Känner att mitt sociala liv kommer i kläm. Och det är inte bra.
Hur orkade man egentligen i grundskolan och gymansiet att gå 8 timmar VARJE dag i skolan? Det har jag lite svårt att förstår idag. Jag vet faktiskt inte om jag hade orkat var i skolan så länge. 8 timmar i skolan är hur mycket som helt, och ibland var man ju där längre. Nu är jag typ tre dagar i veckan i skolan. Ungefär tre timmar brukar en föreläsning ta. Och man brukar vara sååå full i huvudet när man lämnar salen, efter bara tre timmar.

Men snart är det helg och då ska jag ta det lugnt och göra saker jag vill göra. Eller jag hoppas det iaf.

Man ska vara glad för det lilla man har också.

Såg Babben & Co nyligen på SVT play. Tack svt för den möjligheten att kunna se programmen när jag vill. Varför kan inte de andra kanalerna också ta efter SVT och lägga ut HELA program på nätet. Orka följa tv-tablån. Det är skönt att kunna bestämma själv.

Tillbaka till Babben & Co. Det var Paulo Roberto och Gudrun som bland annat var där. Jag älskar ju Gudrun. Hon är en sån underbar politiker, synd att hon mer och mindre har lämnat politiken. Det var egentligen Paulo Roberto jag skulle skriva om. Han sa nämligen att ett av de svåraste sakerna han hade gjort var att skriva en bok. Jag blev lite chockad och lite imponerad av att han hade skrivit en bok. Men den känslan varade inte länge, kan jag säga. Han hade nämligen skrivit en KOKBOK. Jag är tveksam om man får kalla sig själv för författare om man har skrivit en kokbok. Det är ju inte så att man har kommit på allt själv. Dessutom brukar kokböcker i stor del bestå av bilder. Så grattis Paulo för att du har lyckat med att skriva av andra människor recept och haft den förmågan att lägga ihop bilder till det. Verkligen stort grattis.

Idag var jag och Caroline på ett dagis för att samla underlag för våran fältstudie. Under denna kursen, som då handlar om socialisation och lärande, ska vi göra en kort liten fältstudie. Där vi ska se hur teorierna stämmer överens med "verkligheten". Vi började med den idag, och än så länge är det ganska roligt. Roligt att lämna skolan och se världen utanför högskolans värld. För annars blir det lätt att man blir så insnöad och kommer ifrån "verkligheten". För det finns saker som man bara inte kan läsa sig till.

Vi gick runt med våran anteckningsblock och antecknade varenda liten detalj. Få fort någon gjorde något så antecknade vi det. Lärarna blev lite nervösa när de antecknade så flitigt. De undrade ju vad vi skrev. Det måste vara lite läskgt att bli iakttagen av två ivriga studenter, som skrev ner ens minsta rörelse.

Det som förvånade mig lite var hur lite man är medveten om vad för signaler man sänder ut, tex till barn, som håller på att bli socialiserad. Det är såna små små små detaljer som barnen tar till sig och lär sig vad som är "rätt" och "fel". Som när en av lärarna sa till en flicka att man inte ska ha stövlarna vid matbordet. För oss vuxna är det kanske en självklarhet, medan barn har ju ingen aning om att man inte ska ha uteskor vid matbordet.

Och barnen var ju hur söta som helst. De var typ 1-3 år gamla. Man blev lite sugen på att själv skaffa en likadan. Men av någon anledning så blir jag inte gravid oavsett hur många killar jag ligger med. Undra vad det beror på.

Det bästa med julen.

Egentligen så gillar jag inte julen. Julen innebär en hel del måsten. Men det finns några ljuspunkter:

1. Nötter. Älskar nötter. När det är jul så är butikerna fulla med billiga nötter. Och det gillar vi.

2. Apelsin. Ett av de godaste frukterna. Bara doften av apelsin gör mig lycklig.

3. Glögg. Det är gott med glögg och russin. Mmmm gott.

4. Ledigheten. Man borde införa fler religiösa högtider, så man kunde få mer ledigheter.

Nu har jag börjat att försumma min blogg igen. Jag får lite dåligt samvete. Men den känslan går över ganska snabbt.

I helgen var det klassfest, men jag valde att inte att gå dit. Kände att jag träffar de redan nästan varje dag. Så istället valde jag att åka ner till Malmö och vara tillsamman med min älskade Johan. Det är inte bara min blogg jag har försummat utan också folket omkring mig. Johan är en av mina bästa kompisar, eller som jag brukar säga, min "flickvän". När jag säger "flickvän" så menar jag Johan. Det är inte så att jag är heterosexuell. Det kommer aldrig att ske. Punkt.

Så jag har varit hemma hos honom över helgen och bara mysat med han. Och lyssnat på Harry Potter, som jag då också har försummat. Nu är det bara 10 timmar kvar av den sjätte boken. Efter det så har jag bara 21 timmar kvar på den sista Harry Potter boken kvar att lyssna. Men det ska inte var några problem. Det är ganska trevligt att ligga och lyssna på ljudböcker, särskillt tillsammans med någon annan.

Vi hann också att se några filmer. Det vara några japanska filmer, som jag inte minns vad de hette. Jag har börjar gilla utlänska filmer, som då inte kommer från Hollywood. Men de filmerna är svårare att få tag på, jag förstår egentligen inte varför. Handlar väl om efterfrågan, det är kanske inte många som är så intresserade av utlänska filmer som inte kommer ifrån Hollywood.

Oj nu försvann jag igen. Vi kan säga att jag har varit på en minisemester. Men egentligen inte. Visst hade det varit skönt med lite semester nu på vintern, nu när kylan har kommit och snön väntar på sin tur att falla över skåne. Bara åka bort till något varmt land och ligga under solen och blir riktig brun, och inte "fake-brun" som jag är nu. Ingen som vet om det. Det värsta med bus-krämer är att de är beroendeframkallande. Har man engång börjat med det så kan man inte sluta. Så se upp innan ni börjar använda bus.

Just nu är det mycket skola. Har ett fältstudie att utföra innan jul och lite till. Men det ska ordna sig. Förresten så fick jag VG på min förra kurs. Det var lite oväntat men jag visste ändå att jag skulle klara tentan. Det var inte en jättesvår tenta. Inte jämfört med genustentan. Här var de mer generösa med tid. Men det verkar som att folk ändå hade problem med att klara av tentan.

Innan jag drar vill jag lägga ut en rolig bild på en rolig tant med prickig jacka. Roligt med folk som vågar sticka ut. Men man behöver inte välja det fulaste man kan hitta på marknaden för att man vill sticka ut från mängden. Tänk på det barn.

Våga Vägra Vågen.

Häromdagen hos en kompis:
Jag: Har du köpt en ny våg?
Min kompis ställer sig på vågen.
Jag: Fett!
Han: Det är inte fett, utan det är MUSKLER!!
Jag: Jajo. Säg det till vågen.

Hahaha. Gud vad jag skrattade. Ibland vet jag inte var jag får allt det ifrån. Tror inte att min kompis tyckte att det var lika roligt.

PS. Bilden är kanske inte så aktuell just nu. Jag väger ju lite mer än 60 kg nu.