Har man svart hår får man nästan skylla sig själv.

Det har hänt igen. Jag mår psykiskt dåligt.

Allt började med att jag hade stod och väntade på bussen, som var ganska sen. Hade slutat skolan för dagen, så jag stod där och var mer eller mindre i min egen värld. Jag hamnar lätt i den världen kan jag säga. Då ser jag att en kille har ögonkontakt med och börjar gå långsamt mot mig. Vid det ögonblicket går min hjärna igång. "Vem är han? Känner jag han? Jag kommer inte ihåg han. Vem är han? Bäst att börja rota i minnet." Börjar att leta i minnet om jag har sett hans ansikte tidigare. På en millisekund går jag igenom hundratals ansikten i huvudet. "Vem fan är det? Har jag möjligtvis haft sex med honom och sen aldrig igen hört av mig?" För det har hänt tidigare att jag har stött på killar som jag har försökt ignorera. Det är kanske lite elakt men vissa killar förstår inte att man inte vill träffa de mer, oavsett hur många gånger man har påpekat det för de. Skit jobbigt.

Ju närmare han kommer ju nervösare blir jag. När han står så nära mig att han nu kan höra mig utbrister jag ett hej, med en tonartshöjning på slutet. "HEEYYYY". Ett så kallad fake-hej. Som jag har utvecklat för just såna här situationer. Det har nästan blivit som en reflex hos mig, så att folk jag tidigare har träffat inte ska veta att jag har glömt bort vilka de egentligen är och att jag minns vilka de är. Så det är ganska praktiskt med ett fake-hej. Och då svarar han, "Arabi?", med ett i på slutet. Då tänker jag: "Va fan, inte igen." Från och med ska jag gå runt med en t-shirt med texten "Nej, jag är fan ingen arabi". Med ett i på slutet.