Måndag idag. Skit trött. Sov typ två timmar inatt. Jag vet inte vad som hände men jag kunde verkligen inte somna. Men trots det så var jag inte lika trött som man skulle tro att man skulle vara efter bara två timmars sömn. Idag började den nya kursen, vilket jag tycker verkar ganska rolig och intressant. Men det verkar återigen att det är mycket som ska göras. Det känns bra ändå. Och i fredag så skrev jag min allra första salstenta. Det var inte lika märkvärdigt som jag trodde att det skulle vara. Hoppas bara att man blir godkänd nu.

Måste bara berätta för er vad som händer i fredags. Efter att ha skrivit tentan åkte jag ner till stationen för att ta tåget hem. Och där stod jag och väntade, och var i min egen värld. Plötsligt ser jag en utländsk familj komma mot mig. Vilket jag tyckte var lite obehagligt. De frågade mig något på arabiska eller något sånt. Jag vet inte riktigt vad det var för språk. Jag pratar varken arabiska eller liknande.

Kvinnan: Blabla bla bla blabla blablabla? (Något på arabiska, vilket jag inte förstod).
Jag: Va? (framåtlutad för att förstå vad hon sa).
Kvinnan: Arabi? (Med I på slutet, måste betyda att hon undrarde om jag var en arab).
Jag: (Tydligt skakade på huvudet) Nej, det är jag inte.
Kvinnan: Svenska?

Innan jag hann svara på frågan räckte de fram en mobiltelefon till mig. Andra sidan luren var det en man som bad mig hjälpa familjen att köpa biljetter till Eslöv. Efter att jag har hjälpt de att köpa biljetten försökte jag att få de att förstå att de ska ta tåget som stod på spår nr.1. Men problemet var att de fattade inte vad jag sa och jag fattade inte vad de sa. Så hur kommuniserar man med någon som inte pratar samma spårk som man själv gör. Visst så pekade jag till tåget och försökte få de att förstå att det var det tåget de skulle ta till Eslöv. Men hur ska jag förklara för de när de ska hoppa av.

Vägbeskrivning är kanske inte min starka sida. Varje gång någon har frågat mig efter vägen har jag alltid lyckats med att beskriva fel. Jag pekar alltid åt fel håll, och i vissa fall åt motsatt håll. Och det pinsamma är när de återvänder när de fattar att jag har gett de fel vägbeskrivning, och ser skit sur på en. Men jag kan inte hjälpa att jag har ett dåligt lokalsinne och att jag försöker så gott jag kan för att hjäpa till.

Jag vet inte hur det gick med familjen, för jag såg de aldrig igen efter att jag har gett de vägbeskrivningen till tåget. Antingen så kom de till Eslöv eller så virrar de fortfarande runt i Kristianstad.