Happily ever after.

Jag är inte så bra på att uppdatera min blogg ser jag. Men så är det ibland, jag får jobba på det helt enkelt.

Igår när jag lämnade Carros lägenhet och var på väg hem träffade jag på en person, som jag nästan hade glömt bort helt och hållet. När man bor i en liten stad som Lund, så finns det många minor utsprida runt om i stan som man vill helst undvika. Känslomässiga och mentala minor. Så man måste vara väldigt försiktig så man inte springer på en mina. För när som helst kan man springa på en, som man tror har lämnat bakom sig för länge sen.

Jag har träffat på honom några gånger tidigare, men det känns lika obehagligt varje gång. Ju äldre man blir och ju mer fler erfarenhet man samlar på sig, ju fler minor har man att se upp för. Jag vill egentligen inte gå in på vad som hände mellan mig och den här killen, men jag kan säga är att den här historien inte hade ett lyckligt slut.