"Jag har kraftig benstomme, jag är inte tjock".

Att skylla ifrån sig är tydligen väldigt vanligt här i Sverige, skriver SvD idag. Jag är verkligen inte överraskad. Själv har jag ett par vänner som är väldigt duktiga på att hitta på olika ursäkter och skyller alltid ifrån sig. Vilket är ganska irriterande ibland. Jag vet inte om jag är den som skyller ifrån mig så mycket, försöker vara ärlig mot folk så gott det går. Brukar i stor utsträckning säga som det är och försöker att undvika ursäkter.

Jag såg en kvinna på tåget häromdagen, som klagade hos sin väninna om sin vikt och att hon skulle vilja gå ner i vikt och träna mer, men att hon inte hade tid. Och hur lycklig hon skulle bli och allt skulle bli mycket bättre. Men vad väninnan inte visste var att den här kvinnan hade precis innan hon steg på tåget hade ätit en stor kanelbulle och druckit läsk till det. Jag menar inte att det är något fel med det men om hon nu klagar på att hon inte går ner i vikt och tror att hon kommer att bli lyckligare om hon blir ett par kilo lättare, kanske borde hon då se över vad hon får i sig. Inte för att jag tror att hon kommer att bli lyckligare om hon nu går ner i vikt.

Det finns så många som tror att de kommer att bli lyckliga om de går ner i vikt eller har mer pengar eller något annat. Man vill inte riktigt ta ansvar för sitt liv utan skyller på olika omständigheter. Men vad besvikna de blir när de inser att lyckan kommer inte per automatik med de förlorade kilona.