Hem finns inte.

Idag var det verkligen inte så jättekul att gå upp. Ville inte gå upp på morgonen och åka till skolan utan ville fortsätta sova, trots att jag gick jag la mig tidigare än vad jag brukar göra. Men det hjälpte inte mycket. Jag var ändå trött på morgonen.

På vägen hem träffade jag på mamma i stan som hade några ärenden hon skulle ta hand om. Jag älskar min mamma men ibland är hon bara för konstig:

Jag: Hej. Vart ska du?
Mamma: Hej. Vad har du på dig? Du ser ju ut som en hemlös. Kan du inte klä dig bättre.

Hon syftade på mina slitna jeans, som var slitna när jag köpte de och som jag tycker sitter såå bra på mig. Min mamma är så rolig och ibland väldigt konstig. Kanske inte konstigt att jag blev den jag är med en sån mamma.