Barnmorskorna...

Såg lite av Barnmorskorna idag. Har inte sett det innan. Inte riktigt min typ av tv-serie, men jag såg lite av den idag. Det var inte avsiktligt kan jag säga. Men jag blev lite rörd av det hela och lite ledsen. Spädbarn och små barn är så himla söta. Och se pappornas reaktion. För mig har det varit en självklarhet att jag ska skaffa barn när jag blir äldre. Det har jag alltid velat ha, men när man är bög så blir det lite komplicerad. Eller rättare sagt, mycket mer komplicerad. Tror att det är den enda nackdelen med att vara bög. Barn. Visst kan man ligga med en tjej och göra henne gravid. Men jag nästan att vi kan utesluta det helt. För det första så är det ganska motbjudande att ens tänka tanken. Inget emot tjejer men det finns anledning till varför man är bög. För det andra så vill jag inte dela barnet med andra människor, förutom med min partner. Jag vill inte ha barnet varannan vecka eller något sånt, utan vill att barnet har bara ett hem. Ja, jag vet. Jag är egoistisk. Och det känns lite kristdemokratisk? Känns som att jag försöker skapa en kärnfamilj. Om det är så , då är jag rädd. Riktigt rädd.

Jag får kanske adoptera. Men det känns nästan helt omöjligt. Jag tror inte att det är många homosexuella par som har får adoptera här i Sverige. Eller så får jag helt enkelt skaffa mig några hundar och behandla de som om de var min barn. Jag hoppas verkligen inte att det behöver gå så långt. För jag tycker att de människorna är så tragiska och man tycker lite synd om dessa människor. Jag gör det i alla fall. Att kalla sina hundar för sina barn är mig att gå för långt. Hundar är hundar och barn är barn. Jag älskar hundar, missförstå mig inte, men de är inga människor och kan inte heller ersätta en människa. Så det är bara tragiskt.