Att våga säga ifrån när andra inte gör det.

Det är en sak som har irriterat mig, som tyvärr har inträffat flera gånger under de senaste veckorna, som jag har tänkt på. När jag var yngre så var det självklart att man skulle resa på sig och ge plats åt gamla människor, som inte orkar stå upp på bussen. Men tydligen har mycket förändrats hos unga OCH särskilt hos vuxna människor. Det har hänt nu några gånger att jag har sett gamla människor behöva stå upp, för att några personer sitter på plaster som är reserverade för människor som inte orkar stå upp på bussarna.
Man pratar så mycket om att unga människor inte har någon respekt för andra människor. Men vad jag har sett så är det ofta vuxna människor som sitter på dessa platser och försöker låtsas som om det regnar ute, när någon stackars pensionär står bredvid de och försöker hålla fast och inte åka omkull i bussen. Hur ska unga människor lära sig att respektera andra människor när vuxna människor beter sig på detta viset.
Idag när jag skulle åka hem så var bussen full som vanligt. Och en gammal man steg på bussen, men det fanns ingen plats kvar i bussen så han fick stå upp. Hela tiden tänkte jag att någon av dessa två kvinnorna, som då satt på dessa reserverade platserna, kommer att resa på sig och låta honom sitta istället. Men ingen gjorde något, utan satt där och kollade ut genom fönstret och låtsades inte om den gamla mannen. Busschauffören verkade inte alls bry sig om det. Han körde bara vidare. Mannen kanske inte var jättegammal, men det var tydligt att han hade svårt att hålla sig fast. Jag var ju jätteorolig för att han skulle tappa greppet och göra sig illa. Kände då att jag var tvungen att säga ifrån, för det verkade inte som någon annan skulle göra det. När bussen stannade för att släppa på några passagerare gick jag fram till dessa två kvinnor och bad de vänligen att flytta på sig och låta den gamla mannen få sitta istället. För någon var ju tvungen att säga till de för att de skulle förstå att man inte gör så. Pensionärer vågar oftast inte säga ifrån. Att man kan vara så egoistisk och inte resa på sig, när man ser att någon annan människa behöver den platsen mer än vad man själv gör.
Men som tur så finns det faktiskt andra människor som gärna hjälper andra. Det har jag också sett på bussarna och på tåget. Så hoppet är inte ute än för mänskligheten.