En ny fascination har fått liv inom mig, som jag tror har börjat växa sig full igen. Jag har blivit så fascinerad av författare, nu menar jag inte vilken författare som helst, utan är mest fascinerad av skönlitterära författare. Jag är inte den typen som gillar skönlitteratur, och jag är inte det fortfarande inte heller. Det är inte historierna som fascinerar mig i böckerna, utan det som fascinerar mig mest är hur författarna använder språket och deras sett att beskriva saker som inte kan beskrivas med ord. Författare har en annan relation till ord och deras betydelse, och till språket än vad vi andra dödliga har, som jag tycker är beundransvärt. Och deras val av ord och hur orden samspelar så perfekt med andra ord. Det är inte alla som kan hantera det handverket så väl, det kan jag absolut inte påstå. Det fascinerande hantverket är det som alltid går förlorad när böcker blir film. Nu har jag valt den lätta vägen och valt filmens värld, i hopp om att få se en glimt av det fascinerande hantverket i filmens värld.