Som tur så hade vi ring innan och bokad tid hos läkaren. Vi anmälde oss receptionen, så de vet att vi har kommit och så. Reseptionisten bad oss att vänta i väntrummet. Väntrummet var riktigt fullpackad med sjuka människor. Det var mest små barn och gamla människor. Jag vet inte men det kändes inte sådär jättesmart att packa sjuka människor i ett litet rum. Så jag försökte hålla mig lite på avstånd, för att folk hostade hit och dit.
Jag: Kolla mamma, din läkares efternamn börjar med Al-. (Och pekar på lappen vi fick av receptionisten). Hon är säkert en terrorist och medlem i Al-Qaida. (Fördom nr. 1).
Mamma: (Helt förvånad) Va? Är hon det? Känner du henne?
Jag: (Sarkastiskt) Ja, mamma. Jag känner henne. Hon är en terrorist. Hon och jag brukar hänga tillsammans och tillverka bomber i hennes garage.
Efter typ en halvtimme kommer en kort och lite mullig kvinna med slöja och ropar på oss. Hon skakar hand och hälsar på mamma. Samtidigt som hon hälsar på min mamma, står jag där och funderar om jag ska också skaka hand med henne. För jag har hört att muslimska kvinnor inte skakar hand med män. (Säkert fördom nr. 2). Så borde jag sträcka fram handen och hälsa på henne eller inte. För jag vill ju inte förolämpa henne på något sätt. Innan jag ens hade tänkt klart vad jag skulle göra, stod hon där framför mig och var redo att hälsa på mig. Och per automatik sträckte jag fram handen och hälsade på henne.
Inne på undersökningsrummet ställde hon min mamma några frågor innan hon skulle undersöka henne. Jag och min mamma hade lite svårt att förstå vad hon sa, för att hon bröt väldigt mycket. Efter utfrågningen gick hon ut för att hämta sin stetoskop.
Jag: Är det därför det inte fanns någon bild på henne bland personalfoton, som hängde vid entrén?
Mamma: Jag vet inte. Kanske.
Jag: Det är kanske för att hon har slöja och muslimska kvinnor får inte bli fotograferad. (Fördom nr. 3).
När man tänker efter lite så inser man hur mycket fördomar man egentligen har. Det är faktiskt lite läskigt.
No comments:
Post a Comment