Frukost med en muslim

Allt började med en helt vanlig frukost, lungt och stilla. Solen sken och det kändes bra. Idag vara jag helt ensam hemma. Ingen förutom jag var hemma. Men plötsligt stod han där, ca 5m utanför mitt hus. Jag stod öga mot öga nu med en livslevande muslim. "Inga plötsliga rörelser", tänkte jag. Ville ju inte skrämma bort honom. Som tur hade jag min digitalkamera i närheten, så jag kunde ta vara på detta unika ögonblick. Han gick fram och tillbaka medan han pratade i sin mobiltelefon. "Vad gör han här i mitt villaområde?", tänkte jag för mig själv. Detta område är knappt någon naturlig livsmiljö för en muslim. Funderade om han hade gått vilse eller något. Efter ett tag försvann han och jag såg honom aldrig mer igen.

PS. Ledsen för dessa dåliga bilderna, men jag vågade inte komma honom närmare.