Ett + Ett = Ett?

En dag så händer det. Som en blixt från klar himmel. Ja äntligen händer det. Du blir kär. Visst låter det underbart. Men det har sina nackdelar också. Finns det något som är jobbigare än att höra en berätta om och om igen, flera gånger, non stop hur underbar hans/hennes nya partner e. Så står man där och kämpar emot för att inte kräkas. Man lyssnar och lyssnar. Men som vän försöker man hålla minen så gott det går och inte kräkas. Man börjar undra om inte den personen har något liv. Andra sidan det e kanske inte lätt att prata om något annat när det ende man kan tänka på e sin nya kärlek. Det blir ju inte bättre sen heller. Man kanske flyttar ihop och börjar leva tillsammans. Bokstavligen. Det e min största rädsla, att förlora sin personlighet. Att man inte har något annat liv utanför förhållandet. Att man hela tiden måste göra saker och ting med sin partner. Alla andra ser inte längre två individer utan en enda klump. Och man förlorar sin personlighet helt och blir en halv klump. Jag blir rädd när jag bara tänker på det.